Borderline – i praktiken
Borderline är ett livshotande tillstånd. Omkring 3–7 procent av dem som har diagnosen tar sina liv – och en ännu större andel försöker göra det. Därför är det verkligen dags att sprida praktisk kunskap, förståelse och medkänsla för vad diagnosen egentligen handlar om.
Personer med borderline är missförstådda och tyvärr ofta också missaktade, ja, till och med fruktade. De diagnostiserade är oförtjänt lågt ansedda, och det beror i stor utsträckning på okunskap.
Genom denna bok vill författarna så gott det går motverka detta. Här hittar du fakta och vanliga missuppfattningar, beskrivningar om vardagen med borderline, tips vad du kan göra när det krisar och även ett avsnitt om behandling.
Boken vänder sig till anhöriga, vänner och bekanta – och såklart även till psykiatrisk vårdpersonal som ofta har med borderline att göra. Det kan vara nog så svårt, och just därför finns det skäl att finslipa sina redskap.
Om författarNA
Torbjörn Engström jobbar som skötare/undersköterska inom psykiatrisk vård. Tidigare jobbade han som boendestödjare och personlig assistent. Ursprungligen är han utbildad tonsättare, men bytte yrkesbana i mogen ålder. Förutom Borderline i praktiken har han också skrivit Autism i praktiken.
Louise Chesta har medicinskt spräcklig bakgrund som specialist i såväl rättsmedicin som psykiatri. Hon arbetar som överläkare i psykiatri med inriktning mot personlighetssyndrom och ätstörningar och ofta med patienter som brukar definieras som unga vuxna. Louise har även arbetat med barn och unga med ätstörningar och med patienter med utpräglat självskadebeteende.
Recensioner
”Boken förmedlar viktig kunskap om borderlineproblematik genom tydliga förklaringar och levande exempel.”
– Peder Björling, överläkare
Smakprov
Läs ett smakprov (pdf).
Pressmaterial
Borderline i praktiken (jpg)
Torbjörn Engström (bild 1, foto Tatiana Boret-Olsson)
Torbjörn Engström (bild 2, foto Tatiana Boret-Olsson)
Pressmeddelande (pdf)
”Bra kunskapskälla för borderline. Boken förmedlar hopp till personer med diagnosen.”
– Läkartidningen