Osynlig delaktighet
Med boken Osynlig delaktighet vill vi diskutera det som finns i skärningspunkten mellan två statliga uppdrag – att främja entreprenörskap och jämställdhet. Vi vill bredda synen på vad jämställdhet innebär när det kommer till entreprenörskap och företagande. Och lyfta nya röster och perspektiv så att vi kan diskutera hur vi ska använda den nya kunskapen.
Boken skrevs av Joakim Hedström på uppdrag av Linköping Science Park, och trycktes i både en svensk och engelsk version.
Boken är inspirerad av och bygger på Matilda Erikssons forskning och doktorsavhandling i företagsekonomi, Entreprenörskapets tysta(de) röster – en narrativ studie om kvinnor som delar sitt liv med en man som är entreprenör (Stockholms universitet, 2021).
—
Förord, skrivet av Lena Miranda, vd Linköping Science Park
Första gången jag hörde Matilda Eriksson, doktor i företags- ekonomi vid Stockholms universitet, presentera resultatet av sin forskning var det som om taket i salen lyfte. Hur kunde vi ha missat dessa perspektiv i vårt arbete?
Jag måste erkänna att min egen utgångspunkt kring jämställdhet i stort handlat om hur vi kan få fler kvinnor att vilja bli entreprenörer, chefer, styrelseledamöter, investerare och ägare. Och att själv bidra till att inspirera fler barn och ungdomar – inte minst tjejer – att lära sig programmera.
Sällan, eller aldrig, hade jag tänkt på vilken roll partnern har när det gäller att skapa framgångsrika företag. Inte ens när en välkänd entreprenör berättade hur han försakat alla middagar med familjen för att kunna fokusera på bolaget förstod jag. I första hand kände jag en ledsamhet över det entreprenören offrade. Men jag funderade inte särskilt mycket på vad partnern möjliggjorde genom att ta hand om hemmet och stötta honom, eller hur deras ekonomiska överenskommelse såg ut.
Såklart ska innovationsstödsystemet främja ekonomisk tillväxt och jämställdhet. Och givetvis vill finansiärerna se mätbara resultat, även om vi ofta brottas med vilka nyckeltal som är relevanta och hur vi ska kunna följa upp dem.
Därför blir arbetet ännu svårare om vi förväntas ta ett systemperspektiv, fundera på de bakomliggande faktorerna och ta in så många perspektiv som möjligt. För om det är något som Matildas forskning har gett oss, så är det nya perspektiv. Samtidigt är det självklart vad vi behöver göra. Vår uppgift är att försöka se hela bilden, för det är först då som de dolda tillgångarna blir mer uppenbara.
Om vi väger in hela det ekonomiska och sociala kapitalet som står bakom och möjliggör entreprenören utkristalliserar sig en annan berättelse än vi är vana vid. För det är inte sällan tack vare partnern som entreprenören får bättre möjligheter att lyckas och skapa den ekonomiska tillväxt som i förläng- ningen inte bara gynnar företaget, orten och regionen, utan även stärker Sverige.
Självklart bör hela bilden vägas in och diskuteras med en- treprenören, även inom ramen för vårt jobb. Och om reger- ingen vill skapa sann jämställdhet bör vårt uppdrag därför handla om att belysa och vägleda även i dessa perspektiv. För det finns gott om verktyg att använda, där dialogen är en bra utgångspunkt.
Frågan jag har ställt mig den senaste tiden är hur stor del av ojämställdheten som beror på att vi gör saker som vi alltid gjort, utan att ifrågasätta dem. Om jag vänder på frågan kan vi fundera på vilken entreprenör som inte vill skapa välstånd för sin familj. Som inte vill ge partnern och barnen bättre ekonomiska förutsättningar. Hur ser entreprenören själv på värdet som familjen bidrar med till företaget? Hur hade det gått utan den?
Om vi är osäkra på värdet av dem som står entreprenören närmast kan vi alltid räkna på motsatsen – hur det skulle se ut om de inte fanns.
En bok som känns
Som innovationsstödsystem brukar vi ofta tala om vår roll och vårt ansvar. Vi är en form av mellanrumsagenter som verkar över gränser och främjar många olika processer.
Vi är inkubatorer, science parks och innovationshubbar. Vi jobbar mitt emellan. Mellan forskning, näringsliv och offentlig sektor – med människan i centrum.
Hur vi leder, vilka utrymmen vi tillhandahåller och kulturen vi odlar, vilka frågor vi ställer, vilka människor vi sammankallar och samtal vi håller – allt det gör skillnad. Vår uppgift är att skapa utrymmen och miljöer för komplexa sammanhang. För lärande och samarbeten som kan förändra systemet.
När innovationsmiljöerna är som bäst är det här precis vad vi gör – och jag tror att vi kan bli ännu bättre på det.
En sak vet jag om blinda fläckar. De kräver att vi är ödmjuka inför att de finns. För de säger att det finns saker där ute, människor och berättelser, som vi inte vet något om – än.
Därför hoppas jag att den här boken känns när du läser den. Att du blir irriterad, nyfiken och inspirerad. För det betyder att du också har fått syn på en tidigare blind fläck. Frågan blir då vad du vill göra åt det.